My best friend.

Åtta år sen jag höll din hand. 

Kramade dig en sista gång. 

Och imorgon är det åtta år sen du tog ditt sista andetag.

Åtta år sen ditt hjärta slog sitt sista slag.



Tolfte september.. Ett datum som alltid kommer vara med mig, påminna mig om det jag förlorat.
Du var en enastående, vacker kvinna. Som sände ut sådan glädje, värme och kärlek.
Så oerhört godhjärtad.

Du var min bästa vän. Min allra bästa vän. Jag
såg upp till dig och tyckte att du var fantastisk.
Den stora stoltheten jag bar, att du.. var min mamma. Den stoltheten jag fortfarande bär.
Du lämnade mig med sorg, smärta, tomhet och saknad.



Men det viktigaste som du lämnade kvar:
Alla minnen, all den kärlek du gav till pappa, Tobias, Clas och mig.




" Glöm aldrig bort nu hur mycket älskad du är av mig och alla de andra. Jag kommer aldrig att sluta minnas vi har för mycket gemensamt att minnas eller hur? Det känns bra tycker jag!!! Jag älskar dig!
Mamma. "



Med klump i halsen for tankarna och jag önskar bara att du vore här.. Så mycket som jag saknar dig.
Jag är endå glad att jag fick uppleva massa saker med dig. Glad att du var, och alltid kommer att vara, min mamma. Älskade lilla mamma...



Jag älskar dig, nu, och föralltid.


Sara Thunell 2012'

Marken våt från himlens gråt

Sitter på en sten 
Tung luft 
Alldeles stilla 
Tyst 
Mörka moln närmar sig 

Tårar rinner ner för min kind 
Stark vindpust 
Smeker min kind 
Torkar bort tårarna 

Små vattendroppar landar mjukt på händerna 
Tittar upp 
Tar ett djupt andetag 
Vackra droppar faller mer och mer 

Doften av regn fyller mina lungor 
Marken blir våt 
Från himlens gråt 

Sitter på en sten 
Ensam 

Sara Thunell Augusti 2012'

Uppdatering!

Tjäääna! Som ni ser har jag, efter mycket om och men ÄNTLIGEN tagit studenten! Efter all stress, allt kämpande, så stod ja där med toppenbetyg! Den dagen trodde jag skulle vara jobbig då ja hade velat ha min lilla mamma vid min sida, men den va helt underbar endå. På min studentskylt hade pappa klistrat dit en bild på mamma som står med armarna ut ur luften (som jag gör på bilden) och hon har sitt stora leende. Det gjorde min dag och jag va så glad hela dagen!

Samtidigt som jag hade en kanon dag så hade man trots allt en klump i halsen och tårar rann, när man skulle krama om sina lärare. Vilken tur man har haft då man va omringad av kanon lärare som hjälpte en grymt mycket, fick mycket inspiration och dom gjorde så man hittade sig själv. Extra stort tack till Ulrike och Johan. Jag har aldrig haft sådana lärare som ni, och jag är tacksam för alla utmaningar, intressanta uppgifter som lyfte fram mig och för första gången fick ja bra betyg och var bra på något! Tack tack tack!! Höll tal för Ulrike och Johan, vilket var kul då det blev en sista sekunden och hade ingen aning vad jag skulle säga.

Ett stort tack till min svenska lärare Johan, som upptäckte att jag kunde skriva. Han plockade fram så mycket inom mig, gav mig tips och råd. Han tog fram en passion som jag inte visste fanns. En passion till skrivandet. Han har fått mig att tro på mig själv, och en dag ska jag lyckas. Jag ska skriva en bok till att börja med, men hoppas på fler. TACK JOHAN!! Nu är man arbetslös och söker jobb som en galning. Jag vet att det va länge sen ja la upp en dikt och tänker slänga upp en snart så ha tålamod! Njut nu av den regniga, svenska sommaren med mycket skratt. För det ska jag! Over and out - Sara Thunell 2012

Morsdag

Till alla er som har en mamma - ni anar inte hur mycket avundsjuk jag blir att ni har en mamma, levande. Ta hand om henne och ge henne all kärlek, den kärlek hon förtjänar.. Finns där för henne och va rädd om henne. Grattis lilla mamma på morsdag. Åkte till dig och la blommor och en ny sten hos dig som det står 'älskade mamma'. Jag har accepterat att du är död, du kommer inte tillbaka. Varför är sanning så hård? Det är dags att vakna upp på allvar, jag kommer aldrig vakna upp ur denna hemska mardröm.

Detta är det verkliga livet. Jag kommer aldrig mer få krama dig, höra din röst. Så mycket som jag vill säga till dig. Jag ropar på dig, viskar ditt namn.. Men, jag får inget svar. Det är bara tyst. Du finns inte längre, bara ett minne. Jag måste släppa taget. Men, saknaden kommer va med mig resten av mitt liv. Den obeskrivliga saknaden. Jag måste bara lära mig att hantera den. Och jag ska lyckas en dag, för din skull. Jag ska kämpa och jag kommer att lyckas. Jag älskar dig min lilla, fina mamma. Nu, och föralltid. <3

Dreams

Jag öppnar ögonen. En rysning kryper sakta genom kroppen. Det är svalt, nästan kyligt i rummet, endå så svettas man. Jag suckar till och går ner till köket, tar ett glas med kallt vatten och dricker snabbt. Plötsligt stiger det i kroppen, en konstig känsla och jag börjar känna mig illamående. Jag tappar glaset då det går sönder i små bitar, jag börjar gå men märker inte att mina fötter trampar på glasbitarna, skärs in under skinnet och det börjar blöda.

Plötsligt står jag ute. Det är sen sommar och tidigt på morgonen. Det är dimmigt och kyligt och en enstaka fågel som sjunger då och då.
Jag går ut på en äng och mina händer börjar skaka. Jag andas hastigt och kollar runt. Varför hade man en känsla att någonting skulle hända? Va det därför jag vaknade? Varför hade jag känslan att gå till ängen? Jag stod där och vänta.. Väntade på vad? När jag precis började tvivla på mig själv och kände sig så korkad så fick man en till rysning. En svag, kylig vindpust svepte förbi mig och jag får svårt att andas.

Jag tittar bort mot skogen, och ser något som kommer gåendes ut från dimman. Hjärtat slår mer och mer men när jag börjar se vad det är, stannar hjärtat till för nån sekund. Tårar börja sakta rinna ner för kinderna och jag fryser till där jag står, kan inte röra kroppen. Det är så kallt och gräset är så blött att mina fötter har domnat bort och känner inte mina tår längre.

Hon kommer gåendes mot mig, hon är så vacker. Plötsligt börjar dimman sakta försvinna, och ett svag ljus lyser runt henne. Mina ben börjar kännas svaga och jag kämpar för att försöka stå kvar, men kraften och orken finns inte längre kvar och jag faller mot marken. Där jag ligger i gräset och känner att ja sakta börjar ge upp så känner jag en värme stiga. Jag tittar upp och märker att jag ligger i hennes famn, hon håller om mig.

Det börjar brännas i ögonen, tårar rinner som en flod ner för mina kinder. En tår sakta rullar ner på min läpp och ja känner smaken av något blött och salt. Så mycket jag ville säga henne, men rösten fanns inte. Jag öppnade munnen men inget kom fram. Hon tog sakta fram sin hand, la den försiktigt på min kind och torkade mina tårar. En panik började sakta stiga i min kropp och hon viskar till mig:

- Det ordnar sig gumman. Min fina, fina dotter.

Jag ser mig omkring, hon är borta. Jag försöker resa mig upp men lyckades inte. Jag börjar krypa och tillslut sätter mig upp. Jag ser mig omkring, hon är inte där. Jag tar ett djupt andetag och känner paniken komma tillbaka och lyckas skrika:

- Lämna mig inte!!! Snälla..

Jag börjar gråta så mycket så hela kroppen börjar skaka. Smärtan pulserar genom hela kroppen och får svårt att andas.
Jag vaknar upp i min säng alldeles svettig. Kudden va blöt av tårar, jag måste gråtit i sömnen igen. Allt var bara en dröm. En hemsk dröm. Jag tar några djupa andetag och gnuggar mig i ansiktet för att vakna till. Jag reser mig upp ur sängen men sätter mig snabbt igen. jag tar upp foten och ser massa sår. Jag börjar undersöka såren och lyckas få ut en glasbit ur ett av såren. Jag flämtar till och hjärtat slår snabbt. Jag tittar mot fönstret och ser, ser det jag behövde se, en stor stjärna tindra.

Text: Sara Thunell, bild: google.