Jag öppnar ögonen. En rysning kryper sakta genom kroppen. Det är svalt, nästan kyligt i rummet, endå så svettas man. Jag suckar till och går ner till köket, tar ett glas med kallt vatten och dricker snabbt. Plötsligt stiger det i kroppen, en konstig känsla och jag börjar känna mig illamående. Jag tappar glaset då det går sönder i små bitar, jag börjar gå men märker inte att mina fötter trampar på glasbitarna, skärs in under skinnet och det börjar blöda.
Plötsligt står jag ute. Det är sen sommar och tidigt på morgonen. Det är dimmigt och kyligt och en enstaka fågel som sjunger då och då.
Jag går ut på en äng och mina händer börjar skaka. Jag andas hastigt och kollar runt. Varför hade man en känsla att någonting skulle hända? Va det därför jag vaknade? Varför hade jag känslan att gå till ängen? Jag stod där och vänta.. Väntade på vad? När jag precis började tvivla på mig själv och kände sig så korkad så fick man en till rysning. En svag, kylig vindpust svepte förbi mig och jag får svårt att andas.
Jag tittar bort mot skogen, och ser något som kommer gåendes ut från dimman. Hjärtat slår mer och mer men när jag börjar se vad det är, stannar hjärtat till för nån sekund. Tårar börja sakta rinna ner för kinderna och jag fryser till där jag står, kan inte röra kroppen. Det är så kallt och gräset är så blött att mina fötter har domnat bort och känner inte mina tår längre.
Hon kommer gåendes mot mig, hon är så vacker. Plötsligt börjar dimman sakta försvinna, och ett svag ljus lyser runt henne. Mina ben börjar kännas svaga och jag kämpar för att försöka stå kvar, men kraften och orken finns inte längre kvar och jag faller mot marken. Där jag ligger i gräset och känner att ja sakta börjar ge upp så känner jag en värme stiga. Jag tittar upp och märker att jag ligger i hennes famn, hon håller om mig.
Det börjar brännas i ögonen, tårar rinner som en flod ner för mina kinder. En tår sakta rullar ner på min läpp och ja känner smaken av något blött och salt. Så mycket jag ville säga henne, men rösten fanns inte. Jag öppnade munnen men inget kom fram. Hon tog sakta fram sin hand, la den försiktigt på min kind och torkade mina tårar. En panik började sakta stiga i min kropp och hon viskar till mig:
- Det ordnar sig gumman. Min fina, fina dotter.
Jag ser mig omkring, hon är borta. Jag försöker resa mig upp men lyckades inte. Jag börjar krypa och tillslut sätter mig upp. Jag ser mig omkring, hon är inte där. Jag tar ett djupt andetag och känner paniken komma tillbaka och lyckas skrika:
- Lämna mig inte!!! Snälla..
Jag börjar gråta så mycket så hela kroppen börjar skaka. Smärtan pulserar genom hela kroppen och får svårt att andas.
Jag vaknar upp i min säng alldeles svettig. Kudden va blöt av tårar, jag måste gråtit i sömnen igen. Allt var bara en dröm. En hemsk dröm. Jag tar några djupa andetag och gnuggar mig i ansiktet för att vakna till. Jag reser mig upp ur sängen men sätter mig snabbt igen. jag tar upp foten och ser massa sår. Jag börjar undersöka såren och lyckas få ut en glasbit ur ett av såren. Jag flämtar till och hjärtat slår snabbt. Jag tittar mot fönstret och ser, ser det jag behövde se, en stor stjärna tindra.
Text: Sara Thunell, bild: google.
