Åtta år sen jag höll din hand.
Kramade dig en sista gång.
Och imorgon är det åtta år sen du tog ditt sista andetag.
Åtta år sen ditt hjärta slog sitt sista slag.Tolfte september.. Ett datum som alltid kommer vara med mig, påminna mig om det jag förlorat.
Du var en enastående, vacker kvinna. Som sände ut sådan glädje, värme och kärlek.
Så oerhört godhjärtad.
Du var min bästa vän. Min allra bästa vän. Jag
såg upp till dig och tyckte att du var fantastisk.
Den stora stoltheten jag bar, att du.. var min mamma. Den stoltheten jag fortfarande bär.
Du lämnade mig med sorg, smärta, tomhet och saknad.
Men det viktigaste som du lämnade kvar:
Alla minnen, all den kärlek du gav till pappa, Tobias, Clas och mig.
" Glöm aldrig bort nu hur mycket älskad du är av mig och alla de andra. Jag kommer aldrig att sluta minnas vi har för mycket gemensamt att minnas eller hur? Det känns bra tycker jag!!! Jag älskar dig!
Mamma. "
Med klump i halsen for tankarna och jag önskar bara att du vore här.. Så mycket som jag saknar dig.
Jag är endå glad att jag fick uppleva massa saker med dig. Glad att du var, och alltid kommer att vara, min mamma. Älskade lilla mamma...
Jag älskar dig, nu, och föralltid.
Sara Thunell 2012'
