Dom tre musketörerna

Ni finns alltid där när jag behöver er.
Ramlar jag så hjälper ni mig upp.
Ni kan få mig att ibland bli arg, men det är ni som även får mig att skratta.
Har jag problem med någonting, eller om det händer mig något, är ni där och skyddar mig.
Ni är mina hjältar.
Ni är mina tre musketörer.

Pappa Göran
Bror Clas
Bror Tobias.


Sara Thunell 2011

Amy winehouse död 23 juli 2011

Den brittiska soul-jazz och R&B sångaren samt låtskrivare dog i sin lägenhet i London 23 juli 2011, bara 27 år. Synd då hon hade en speciell röst och gjorde bra musik.. Men så mycket droger som hon tog så blev man inte förvånad att hon gick bort. Men tråkigt att en sådan begåvad sångerska lämnar jorden.

Amy winehouse - Love is a losing game

For you I was a flame
Love is a losing game
Five story fire as you came
Love is a losing game

Why do I wish I never played
Oh what a mess we made
And now the final frame
Love is a losing game

Played out by the band
Love is a losing hand
More than I could stand
Love is a losing hand

Self professed... profound
Till the chips were down
...know you're a gambling man
Love is a losing hand

Though I'm rather blind
Love is a fate resigned
Memories mar my mind
Love is a fate resigned

Over futile odds
And laughed at by the gods
And now the final frame
Love is a losing game

?

Jag är rädd.
Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag är osäker.
Jag känner mig starkare än någonsin tidigare.

Känner att jag måste stå emot.
Stå emot allt oväder.
Blåst.
Regn.
Kyla.
Kämpa.
Slåss mot allt.
Vänta på bättre väder.



Sara Thunell 2011

My guardian angels

Sitter på rummet
Ensam
Ledsen
Allt känns tomt
Suckar
Vill bara må bra
Finna lycka

Tittar runt om
Alla tycks ha någon
Har funnit sin lycka
Så avundsjuk

Gråter
Hör av sig till sina bröder
Berättar
Båda lyssnar
Tröstar
Muntrar upp

Finns alltid där
Ensamheten
Borta

Syskonkärleken
Obeskrivlig

Sara Thunell 2011

Jag var där! Debattartikel 2011

Hösten 2009. Globen i Stockholm var fullt med människor som var där av samma orsak som jag. Alla gick och var så förväntansfulla och väntade med spänning.
Jag stod där med ett leende på läpparna. I fem år har jag väntat på denna underbara dag, väntat på att få se mina största idoler.
Jag stod längst fram och scenen var otroligt nära. Det var trångt och man hade svårt att andas. Plötsligt började det hända något på scenen, svarta skuggor rörde sig och mitt hjärta började slå allt fortare.
Alla lampor började lysa och där stod dom. Green Day var mitt framför mig och Billie Joe skriker:
- Hello Stockholm! Are you ready to rock?!
och låten 21st century breakdown började spelas.
Lyckan spreds i hela kroppen på mig och jag var alldeles tårögd. Hela konserten bestod av lycka, tårar, svett, trängsel och hes röst. Sista låten Good riddance (time of your life) spelades. Det var den lyckligaste dagen någonsin för mig att få se dom i verkligheten och få höra deras låtar.
I kristianstadsbladet 19.8.2010 så har Lisa Appelqvist skrivit om ett inspelat framträdande av bandet Mando Diao som kommer att spelas på internet. Dom står inne i en studio och spelar några låtar.
"Gustaf Norén flackar någon gång med blicken, letar efter en kamera som substitut för ögonkontakt, försöker halvhjärtat konversera ut i tomma intet utan att få den där annars så självklara, hörbara publik responsen."
Bandet vet inte vart dom ska titta och dom vet inte heller vad publiken tycker eftersom det bara är tomt framför dom. Bandet får inget jubel, ingen applåderar utan det är bara dom som hörs, inget mer.
Jag tycker att allt försvinner med sändningen. Bandet får förmodligen mer en känsla att dom repar än att det är en form av konsert. Vem vet om dom kanske fuskar, om dom verkligen spelar? Dom kanske står exempel och låtsas spela gitarr och kanske lagt till effekter.
Människor som har sina idoler vill absolut se sina idoler i verkligheten och höra sina favoritlåtar spelas. Ingen vill sitta bakom en dator och se sina idoler spela. Visserligen kan det vara en skön bonus att kunna kika på sina idoler men det man absolut vill uppnå, är att få se dom live, få träffa andra som också gillar bandet och stå där och trängas.
Det som skiljer från ett inspelat framträdande och en riktig konsert är att inspelat framträdande känns inte äkta. Man får ingen riktig känsla när man sitter där bakom datorn. Sändningen kan absolut inte ersätta en riktig konsert då det ger så, så mycket mer. Man får en helt annan känsla och man upplever så mycket på en konsert. Man upplever spänning, lycka, bra musik och mycket, mycket mer. Man kan lyckas få ögonkontakt , en vinkning m.m och konserter kan aldrig vara lika då bandet kanske gör en extra grej på scenen och slänger in lite mer gitarrsolon etc.
Bandet som spelar behöver också sin publik. Dom behöver få jubel och applåder för att veta att det dom gör på scenen är bra och att publiken gillar det. Spelar dom i en studio är det ingen publik där som stöttar dom och då kanske dom till och med spelar sämre.

Jag föredrar definitivt att gå på konsert. Där är allt äkta, där får man se med egna ögon sina idoler. Mina kompisar spelar i bandet Safemode och jag älskar att se dom på deras konserter. Dom ger alltid 100% och känslan man får på konsert är obeskrivlig.
Att strunta i allt omkring en och släppa loss, jubla, sjunga falskt utan ens bry sig och bara lyssna på musiken, DET är livet för mig. Det är då jag är som allra lyckligast.
Sändning via internet på bandet kan ALDRIG ens komma i närheten av en riktig, live konsert!

Text: Sara Thunell 2011
Bild: Green Day globen 2009 (google)

-

Solen skiner
Likaså jag

------------


Har mycket att göra nu och få saker färdigt innan betygen sätts och sommarlovet börjar snart, inte långt kvar!
Kommer lägga upp någon dikt inom kort, när jag har tid! Ha tålamod gott folk så kommer det allt snart att vara något nytt uppe här nästa gång ni kikar :)

Njut nu av solen och värmen som jag gör!

Text och bild av Sara Thunell

Happy birthday, my beautiful angel

7de april 1956
55 år sedan
Föddes en ängel
Så vacker
Så underbar
Hennes leende
Stort
Varmt

Det gjorde ont att se
Smärtan i hennes ögon
Väntan
Att hon skulle ge sig av
Få sina vingar
Flyga härifrån

Öppnar ögonen
Ingen där
Viskar hennes namn
Inget svar
Tårar sakta rinner


Grattis min underbara mamma på din 55 års dag.
"Men jag hoppas att det även finns plats kvar i ditt hjärta för mig om jag inte kommer överleva sjukdommen för du finns alltid kvar i mitt alltid, alltid. Det lovar jag! (En mening från ditt avskedsbrev som du skrev till mig..)"

Du har den största platsen i mitt hjärta mamma, faktiskt så är det du som är ägaren till mitt hjärta.
Jag saknar dig så enormt mycket, varje dag händer det något som jag bara vill springa hem och berätta för dig, men du är aldrig där när jag kommer hem. Jag har fortfarande svårt att förstå att du inte lever längre, du finns inte. Du finns bara i mitt huvud nu och jag drömmer varje natt att du lever, är med mig.

Jag älskar dig, nu och föralltid.

Text och bild: Sara Thunell 2011

Det enda jag vill, är att fly, ge mig av här ifrån, börja om på nytt. Jag känner att jag hör inte hemma här, jag passar inte in.. Men varför ger jag mig inte av?

Antingen är jag för feg, eller så förväntar jag mig att jag hör inte hemma nånstans alls därav att det aldrig blir av. Men man kan inget veta förän man har testat.. Om man endå gjorde det någon gång istället för att bara snacka om det utan att det blir av.. Jaja, whatever..

Over and out.

Sara Thunell 2011

Carina Thunell

Förut när du levde så brukade jag få blommor, godis, eller någon liten sak utav dig på alla hjärtans dag, bara för att jag brukade aldrig få något så då kom du alltid med nånting till mig denna dag och hade det mysigt. Nu är det så tomt och tyst denna dag och det känns som varje år, tomt och otroligt tyst då du inte är här. Men jag hoppas att du dyker upp inatt som den stora fina stjärnan som du är och tindrar för mig, för det, är det finaste du kan göra för mig just nu. Jag älskar dig mamma, nu och föralltid. Vila ifrid mitt hjärta.

Text och bild Sara Thunell 2011

I feel so alive!

Hej allihopa!

Jag har så fullt upp nu i skolan och annat så har inte riktigt tid att sätta mig ner och skriva dikter, utan pluggar för fullt istället och bokstavligen lever livet. Jag har börjat spinna igen, pluggar, har praktik m.m så full rulle!! Det är nu som humöret är på topp och hoppas jag får ha det en lång stund nu! Tar dagen som den kommer helt enkelt! Jag hoppas ni mår lika bra som jag gör!

Förlåt att jag inte skrivit någon ny dikt, senaste va en dikt till mina underbara vänner som spelar i bandet Safemode så jag ska slänga upp någon ny snart så ha tålamod!

Kram till er underbara läsare!

Text och bild: Sara Thunell 2011

Safemode

Flicka ledsen
Allt runt omkring henne
Rasar
Tomrum som fylls mer och mer
Känslan att försvinna
Bort från jorden
Växer allt mer
Det enda hon vill
Slippa känna smärta

Sätter på stereon
Lägger sig på sängen
Tårar trillar ner för hennes kind
Hon andas tyngre
Försöker slappna av
Safemode fyller rummets tystnad
Flickan lyssnar
Noga

Texten
Fyller hennes inre
Instrumenten
Gör henne starkare
Safemode
Räddar flickan
Torkar hennes tårar

Flickan ler
Börjar se
Mörkret sakta försvinner
Safemode
Kommer med ljuset

Flickan tacksam
Att dom finns
Utan dom
Inget ljus

Bild och text Sara Thunell 2011

www.myspace.com/safemode
http://safemodeband.com/
http://www.youtube.com/Safemodevideo

Detta är ingen dikt.. Detta är ägaren till mitt hjärta

Detta är ingen dikt. Det är bara känslor som bubblar upp, bubblar upp som en brustablett. I skolan pratade vi om existentialismen vilket innebär att man alltid har ett val, har en fri vilja och att man är alltid ansvarig för en själv. Människan kan inte hantera sin frihet och får ångest när man väljer ett val.
Då är det lättare att ha någon som väljer åt en, right? Varför kan ingen välja åt mig?

Jag vill må bra. Jag vill vara lycklig.
Varför går inte det?
Denna kväll är en sådan kväll då tankarna blir djupare och djupare.. som de ja skrev nyss, fortsätter jag djupare och djupare.
Just nu kan jag inte sluta tänka på dig.
Varför lämnade du mig?
Varför fick du cancer?
Varför var du inte stark nog?
Varför hände allt mig, varför förlorade jag mitt hjärta?

Jag hatar att du inte är här
Jag hatar att vara ensam
Jag hatar att inte kunna krama dig
Jag hatar att inte kunna prata med dig, vara med dig.

"Gråt ut, Sara" "tänk positivt" "vill du må bra, så kommer du tillslut att må bra"
Men vafan händer ingenting för?! "Det får ta den tid som behövs" Hur länge ska jag vänta ?!

Ibland vill jag ge upp. Jag känner mig ensam. Jag ser mig runt omkring mig och ser så många som är lyckliga, har någon, deras liv rullar på osv. Jag då? ska jag leva så här? Visst, jag har vänner, jag har min familj. Trots det så känns allt endå skit. Kommer jag fortsätta leva så här kommer jag inte orka något mer. Men jag kommer aldrig göra något dumt. Dvs försöka ta sitt liv osv osv. För ärligt talat så skulle jag aldrig våga, jag älskar mina vänner och familj så mycket och skulle aldrig vilja skada dom på det viset. Det är så egoistiskt att ta sitt liv, så fegt.

Jag älskar att kolla på Ally McBeal. Hon lever i sin egna värld. Får hallucinationer och har alltid problem. "det är sådan jag är, samlar på mig nya problem när dom gamla är borta" och det är så typiskt mig.

Så.. för att vara POSITIV nudå så kan jag säga att jag kommer alltid ha problem runt omkringmig, det har alla mer eller mindre. Men jag kommer ha så djupa problem, och jag känner att jag börjar få kontrollen över dom. Jag har en gräns att när jag är ensam som jag alltid blir efter skolan så kan jag försvinna in i min värld, där jag hör hemma och på så sätt kan jag leva vidare. Jag skriver ner mina tankar i dikter, brev osv. Men ibland spricker det. Det blir för tungt, och jag brister. Men ibland måste man få dom sprickorna.

Såå. INGEN är perfekt. och jag är då fan inte det! Men jag är stolt över det. För det är de som gör mig till en sådan unik person.

Jag lever för musiken. Musiken är mitt allt. Det låter Emo. Men alla texter, allt instrument.. de är fan det bästa som finns och det är de som får mig att kämpa vidare, vänta på den "ljusa tunneln" och jag tror den finns där. Jag måste tro på det. Att någon dag, då blir jag lycklig.

"Livet är som en brustablett, det löser sig"

Jag saknar dig mamma, min tindrande stjärna. Vaka över mig och hjälp mig. Jag behöver dig. Du är ägaren till mitt hjärta.

Jag älskar dig, nu och föralltid.

JUL

Snön faller
Täcker hela marken
Tjockt
Tungt
Kallt

Tittar sorgset upp
Ingen där
Glädjen
Familjen borta
Julen som en gång var’
Har nu sakta gått sin väg

Tittar upp
Ler
Familjens glädje
Barnens bus
Varm känsla
All skratt
All kärlek
Julen knackar på dörren

Text: Sara Thunell. Uppläst av svenska läraren Johan Salberg på julavslutningen den 21/12 2010

Vit kista

Vit kista
Blommor
Tittar runt
Många gråter

Jag stirrar på kistan
Där ligger min mor
Bara hennes kropp
Livet borta

Cavatina spelas
Jag tårögd
Gråter inte
Kan inte förstå

Saknar dig min underbara Mamma, du betydde allt för mig.. Det var du & jag och vårat band vi hade är obeskrivlig. Jag önskar att du levde, att du aldrig hade fått cancer. God Jul älskade mamma Carina.


Sara Thunell 2010

MERRY FUCKING CHRISTMAS

Christmas
A word that means
Presents
Good food
Happiness
Harmony
Together with Family

When your all alone
Then what is Christmas?

Text: Sara Thunell

kärlek?

Håller hand i hand
Det var hon
Det var han
Första kärleken
Så stark

Hon var så kär
Känslan
Att vara älskad
Ha någon där

Flickan förtvivlad
Allt förlorat
Ensam
Olycklig
Allt borta

Kärleken tinar bort
Likt snön i vårsolen
Blött
Rörigt

Börjar synas allt mer
Han som förlorat det fina
som en gång var

Själsfrände

Jag har så många vänner, så många vänner som har olika platser i mitt hjärta. Vänner som har större platser än andra. När inte min familj räcker till, så kan jag vända mig till mina vänner. Som sagt, jag har så många vänner som betyder allt för mig, dom som får livet värt att leva.

En av dom, är en unik sådan. Han sitter och torkar mina tårar och får mig att le. Mitt hjärta var av is, han värmer mitt hjärta. När mitt hjärta rasar, står han där med hammare och spik, och lagar mitt hjärta. Han gör allt, allt för att få mig att må bra. Han får mig att gråta och sedan börja skratta, skratta så det värker i magen. Han står och knuffar mig, drar upp mig ur gropen och får mig sakta att stiga, och bli stark. Jag har aldrig haft en sådan nära kontakt med någon, han bär mina mörkaste hemligheter som bara jag har vetat om. Jag litar på honom, och även fast vi inte är släkt så är han som en bror för mig.

En sådan här vänn borde alla ha. Och min vänn som jag älskar, min "bror" som jag aldrig någonsin vill förlora heter Robin Sivonen. Du är unik. Helt otrolig. Tack.

(bild: Robin&Sara)

Julen bara ett ord.

Text och bild: Sara Thunell



Snön faller
Täcker hela marken
Tjockt
Tungt
Kallt

Julen närmar sig
En månad kvar
Jul
Bara ett ord
Ingen betydelse
Inte längre

Förut
När du fanns kvar
Julen va så underbar
Så härligt
Varmt

Nu när du är borta
Du tog den med dig
Alla känslor
All längtan
Borta

Naturalistisk berättelse av Sara Thunell 2010

Han klär på sig ytterkläderna och drar iväg. Han tänder en cigarett och går iväg.
Han tänker tillbaka då han såg all blod rinna ut på gatan. Så tjockt och varmt och den råa doften började sprida sig. Han såg skotthålet på sin lillasysters panna. Det var sju år sen hon blev mördad framför ögonen på honom. Sju år sen hon försvann.
Han sitter nu på en parkbänk och har druckit en kvarting vodka. Han blir inte full längre, alkohol är numera svagt och man blir bara varm i kroppen utav det. Han lessnar och går vidare. Han går in till sin kompis och sätter sig i soffan.
Han blir serverad det gamla vanliga, heroin. Varenda åder hade kollapsat men han lyckades hitta en. Hans armar är fulla av sår, sönderknarkade armar där det finns spår från alla andra sprutor. Den enda ådran vid all röra på armen som han hittade var vid ett sår som varade där det kom upp gulaktig sörja som var lite tjock och rinnig som sedan blandades med blod. Han klämde lite på såret för att få ut lite mer gulaktig vätska och blod och torkade bort det på tröjan.
Nålen trängde in i hans hud, in i såret och han såg hur blodet blanda sig med den gyllenbruna vätskan. Det börjar rusa till och huvudet dunkar mer och mer. Han älskar känslan precis innan allt blir till vansinne. Innan allt spårar ut.
Han tar sig in till sovrummet och låser dörren. Han stirrar runt och tittar på varenda liten sak inne i rummet. Han hör röster inne i rummet.
- Håll käften!
Skriker han och sätter sig i ett hörn. Det börjar knacka på dörren och han hör att folk försöker ta sig in. Det dånar mer och mer och han blundar och tänker på att det inte är verkligt, det är heroinet som spökar.
I sju år har det hållit på, sju långa år. Han tänker tillbaka då han får syn på sin lillasyster som står framför honom och ler sitt varma leende.
Han hör hur det bankar mer och mer på dörren och sedan hör han en röst som låter bekant.
Var det mördaren?
Han börjar få panik och stirrar runt med stora ögon. Blodet rusar i kroppen och han börjar svettas.
Det blir alldeles varmt i byxorna, han har kissat på sig. Han blir alldeles blöt mellan benen och det kommer en stark doft av urin. Han blir illamående. Han hör fortfarande rösten och grips mer och mer av panik.
Han ställer sig upp och rusar till fönstret. Han öppnar fönstret och skriker:
- Din jävel! Du sköt min syster men du kommer inte lyckas att skjuta mig!!
Han tittar ner, femtevåningen är han på och han skriker rakt ut och hoppar.
Det tar en stund innan han landar.
Det svartnar för hans ögon och landar med huvudet före. Ryggen och nacken knäcks sönder, dras ihop som ett dragspel med ett stort knak.
Hjärnan hamnar på den kalla asfalten då hela huvudet har öppnats upp. Det rinner ut blod som blandas med hjärnan då det inte längre är den röda färgen utan mer gulaktigt och smutsigt som har blandats med blod. Högra benet har vridet sig, brutits på tre ställen och knäskålen har flyttats till knävecket. kroppen ligger där tung och livlös och all blod som har runnit ut på gatan är fortfarande varm så det ångar. Kroppen börjar kallna och livet som för ögonblickligen levde har nu rest och lämnat kroppen, för att börja sin resa någon annanstans.

DIKT TILL TEXTEN: Livets mörker.

Han ser
Blod rinna
Tjockt
Varmt
Rå doft
Stiger mer och mer

Nålen tränger in i hans hud
Blodet blandas
Gyllenbrun vätska
Han hör röster
Spårar ur
Hoppar från fönstret

Ryggen knäcks
Nacken
Likt ett dragspel
Kall asfalt
Hjärnan rinner ut
Gulaktigt
Smutsigt
Blodet ångar
Kroppen kallnar


Sara Thunell 2010.
Bild: Google.

Min pappa

FARSDAG!



Flickan ledsen
Vill bara må bra
Slippa må dåligt
Flickan gråter
Springer till sin pappa
Pappan torkar hennes tårar
Säger att allt kommer bli bra

Flickan glad
Hon mår äntligen bra
Mörkret som var
Har nu blivit ljust
Flickan ler
Bredvid sitter hennes pappa

Hon är stolt
Att just han är hennes pappa
Han kan få henne att gråta
Han kan få henne att le
Men det bästa
Han finns alltid där

Tack för att du är den du är. Min Pappa. Tack för att du får livet värt att leva. Du är ljuset i mitt liv.
Du är min pappa, och jag älskar dig.