Tystnadens plåga

Hittade lite kladd i mitt häfte som jag hade skrivit. Den är rätt så mörk och bitter, och det var just för att den tiden jag skrev den, mådde jag som allra sämst. Så dåligt jag mådde då, vill jag aldrig må igen. Och jag lyckades ta mig ur allt elände, utan mediciner som antidepp m.m. Gjorde det själv och med hjälp av nära och kära. Lägger upp den nu enbart för att andra kan känna igen sig, och förstå. Den där ensamheten och tomheten. Vilsen, och har gett upp. Men, allt blir bra tillslut och som alltid - efter regn kommer solsken. Aja strunt samma, här kommer den!

Mina fötter är tunga. Trots det så fortsätter jag gå.
Ett tomt skal med djupa, tomma ögon.
Flera gånger är jag nära att falla, då personerna omkring mig går in i mig.
Ser mig inte, bryr sig inte.
En känsla som växer allt mer.
Det börjar snurra i huvudet.
Kroppen tar över allt mer, och det finns inget jag kan göra för att sätta stopp för allting.
Jag faller hårt och landar i snön.
Ingen ser. Ingen reagerar på att jag ligger där, försvinner allt mer.
Kroppen börjar skaka. Värmen överger mig och jag ligger kvar.
Sakta lyckas jag öppna munnen, så torra att det spricker till och kommer lite blod.
Jag tar ett djupt andetag, och när jag andas ut viskar jag ett ord. Ett ord som betyder allt.

Tårarna rinner sakta. Jag sluter mina ögon.

Allt blir svart.
Tyst.

Sara Thunell, november 2013

What's new

Hej alla fina.

Senaste jag la upp var om kärlek. Det handlade om min föredetta som det tog slut med december förra året. Efter det har jag jobbat som bara den med att få ordning på mitt liv. Försöka gå ner i vikt, söka mer jobb, hitta tillbaka. Under tiden har en väldans massa saker hänt. Så man kan säga att början på detta år har inte gått bra alls. Men alla känner mig och vet att jag inte ger upp.

Iallafall, ville bara förklara med detta inlägg att jag inte har någon energi till varken dikt eller novell. Men skriver gör jag, nästan varje dag. Ni som fortfarande vill läsa sånt jag skriver och veta hur det går för mig kan kika på min andra blogg: www.krulligtbacon.blogg.se

Sen har jag skrivit väldigt mycket i min självbiografi.

Aja, ha det bra så länge!

Kärlekens svek

Det första hon såg, var det där otroligt fina leendet. Det leendet som fick henne att smälta. Det som fick hennes värld att ändras. Inom en snar framtid skulle allt ändras. Hon skulle få känna kärlek, lycka, svek och hat.
Han förtrollade henne med sin charm och utseende.
Han var lugn, snäll, omtänksam och fick henne att känna sig trygg. Han var hos henne en helg, och när han sedan skulle åka, kunde hon inte släppa honom. Varje gång han skulle åka bad hon honom att stanna kvar, så på mindre än en månad flyttade han in hos henne. Hon kunde inte vara utan honom. Varje gång han sa att han älskade henne, så blev hon tårögd och alldeles varm inombords.
En kväll tittade dom på filmen Underbara älskade. I slutet av filmen spelades låten Ensamhetens hav av Göran Fristorp. Båda började gråta för den var så vacker. Där satt dom i soffan och höll om varandra.
- Jag älskar dig så himla mycket. Sa han snyftande till henne.
Kärleken till honom växte mer och mer. Så som hon älskade honom, har hon inte tidigare upplevt. Hon var så kär så det kunde göra ont när hon bara tänkte på honom. Äntligen, hade hon en pojkvän som älskade henne för den hon var. Äntligen, kände hon sig lyckligare än någonsin tidigare. Allt mörkt blev ljust.
Men saker och ting ändrades. Båda var arbetslösa och det var bara hon som hade bidrag. Pengar till mat och hyra stod hon för. Men så kär hon var i honom struntade hon i det. Även om hon behövde köpa underkläder eller dylikt så köpte hon saker till honom istället. Allt för honom.
Hon hade sin mammas smycken som hon aldrig använder. Hennes tanke var att göra sig av med dom och fixa ett eget smycke till sig själv. Det som hände istället var att pengarna till smyckena gick till honom. Hon bjöd ut han på restaurang, köpte mat och saker till honom. Kärleken till honom var så stor att det kändes så rätt. Nånting som hon sedan skulle ångra resten av sitt liv.
En kväll skulle dom ha myskväll och titta på film. Han skulle iväg och träffa en tjejkompis först så hon satt hemma och väntade. Hon tände massa ljus och förberedde vilken film som dom skulle se. Hon väntade så länge att hon tillslut somnade på soffan. När han kom hem fick hon en skum känsla inom sig. Hon gick på toa och då plingade mobilen till. Hon fick ett meddelande, men kunde inte se vem det var ifrån. Det stod att han hade varit otrogen, med tjejen han träffade. Det var där allt började.
Från att hon kände sig älskad och lyckligt lottad, till osäkerhet och rädsla. Det skulle nu bli en lång resa för henne. Från att vara den perfekta killen, som sedan förvandlades till en person som bara gav henne falska förhoppningar kring allt. Började dom gräla och hon började gråta, fick hon hela tiden höra att hon skulle sluta gråta och sluta vara en drama Queen. Hon kände sig mer ensam och olycklig.
Han förstod aldrig riktigt hur hon tänkte. Trots allting, så älskade hon honom endå. Rädslan att förlora honom växte allt mer. Hon var beredd att göra allt i sin makt för att få allt att funka. Och det märkte han.
Han gjorde slut med henne, för att han inte stod ut med att han varit otrogen. Han skulle ta reda på vad han ville. Hon kunde inte sova och inte äta. Grät hela tiden. Ett liv utan honom skulle vara katastrof. Tillslut orkade hon inte vänta.
- Jag kan inte sitta och vänta på om du vill ha mig som flickvän eller inte. Jag vill ha en kille som inte ens ska behöva tänka efter, att det är mig han vill ha.

Dom gjorde slut fyra gånger. Han två gånger och hon två gånger. Hon gick upp i vikt, log och kunde skratta då och då, men rasade allt mer varje dag som gick. Den eviga kampen att inte kunna säga nej, och offrade allt för honom. Varje dag. Det enda hon ville få tillbaka, var att ha en kille som visade att han älskade henne. Skriva något gulligt meddelande, ha koll på hennes facebook med att komentera något gulligt eller gilla hennes foton. Småsaker som betydde allt. Var dom ut på krogen med vänner, ville hon att han skulle se henne. Men dom flesta gångerna kändes det mer som att hon gjorde det och han struntade i henne. Ibland fick hon en hemsk känsla genom kroppen att han skämdes över henne. Hon kände sig ful, osexig, äcklig och i vägen. Ett hinder för honom. Mer som en person som gav han trygghet och massor med kärlek, saker, någonstans att bo. Än att verkligen vilja ha henne som flickvän. Hon började tvivla på sig själv och mådde sämre än någonsin tidigare. Hon kände sig otillräcklig, inte bra på någonting, inte snygg, eller unik. Ingenting. Lusten försvann totalt.
Hon visste att det inte kan fortsätta, samtidigt som hon inte ville förlora honom. Antingen förlorar hon den personen hon älskar mest, eller förlorar sig själv.

”Pappa, det är lite saker jag behöver prata om.. Behöver verkligen hjälp. Kan vi ses?”
När hon skickade iväg meddelandet började en panik växa inom henne. Nu finns det ingen återvändo.
”Jag är hemma, men vi kan ses i parken om du vill.”
 
När dom satte sig på parkbänken frågade han vad det handlade om. Hon tittade upp på träden och tog ett djupt andetag. Benen började skaka och tårarna började rinna hejdlöst. Hon försökte att inte gråta så mycket och berätta allt. Från hur allt började, till hur det är nu.

- Vad är det du vill att jag ska göra i det här fallet?
Han tittar på henne, där hon sitter och gråter.

- Jag vet vad jag måste göra, men att berätta för dig så blir allt verkligt. Att titta på dig så vet jag vad som är rätt att göra. Att det blir en bekräftelse.

Hon satt där en stund och fortsatte prata. När hon skulle gå hem fick hon en stor kram. Tårarna kom fram ännu en gång.
Han flyttade därifrån men han lyckades övertala henne ytterligare en gång att försöka.

” jag har ljugit om saker. Men jag kan inte ljuga om vad jag känner för dig.
Snälla. Lämna mig inte. Jag gör vad som helst. Vad som helst..
Säg inte såhär... Jag vill inte ha nån annan än dig... Släpp inte taget ännu... Jag ber dig....
Det är dig jag vill ha, som partner. Som flickvän. Jag gör vad som helst för dig... Snälla...
Ett liv utan dig, skulle vara ett helvete...”


Med bara några ord, tog hon tillbaka honom. Hon ville verkligen tro på honom. Tro på att han skulle bevisa en gång för alla, bevisa för henne framförallt, att orden var äkta. Och i början gjorde han det.
Sedan kom det fram, ytterligare en gång till att han hade gått bakom ryggen på henne. Han hade sex chattat och ljugit. Det blev bråk och hon var tillbaka på ruta ett. Hon mådde nu sämre än någonsin tidigare. Han började skriva med en tjej, och ville sedan fundera på allt. Hon förstod direkt att det var någon annan och orkade inte längre. Den fjärde och sista gången tog det slut. För gott. Och nu påbörjade hon en ny resa, att hitta tillbaka. Hitta glädje och trygghet i sig själv. Långsamt försöka gå vidare och finna lyckan i hennes liv.

Sara Thunell 2014.

Nu och för alltid

Med tunga steg går han mot stenen. En sten, som påminner honom vad han en gång hade. Ett namn, som påminner honom hur lycklig han var.
Oavsett vad som hände, fanns hon där. När det var jobbiga situationer, stod hon där vid hans sida. Glädjen hon spred med sig. Fick honom att skratta. Må bra. Mamman till hans barn.
Framtiden som dom planerade, att åldras tillsammans.
Nu, finns hon bara i hans tankar.
Han tänker tillbaka på alla minnen, all kärlek han fick uppleva.
All glädje och skratt.
Fortfarande, har han inte skrattat så äkta, så varmt, som han gjorde med henne.
Namnet på stenen är hans livs kärlek.
Hans själsfrände.
Hans bästa vän.

Kärleken till henne, är obeskrivlig.
Han kommer alltid älska henne.

Nu och föralltid.

Text och bild: Sara Thunell 2013

My weakness I feel I must finally show.

“You said no one would ever know
The love that we had shared.
As I took my leave to go
It was clear you didn’t care.”
 
“But tell me now where was my fault,
in loving you with my whole heart?
Oh, tell me now where was my fault, in loving you with my whole heart?”

“Don’t leave me alone this time
For I am afraid of what I will discover inside.”

“It seems that all my bridges have been burnt
But you say that’s exactly how this grace thing works.
It’s not the long walk home that will change this heart
But the welcome I receive with every start.”

“You lie careless your head on my chest
And don’t even look at me looking my best
And all these things I can’t describe
You would rather I didn’t try
And you lean in for your last kiss
Who in this world could ask me to resist
Your hands cold as they find my neck
Oh this love that I’ve found, I detest.”

“And I will not tell the thoughts of hell
That carried me home from the Holland road
With my heart like a stone and I put up no fight
To your callous mind, and from your corner you rose to cut me down, you cut me down.”

“Keep the earth below my feet
For all my sweat, my blood runs weak
Let me learn from where I have been
Keep my eyes to serve, my hands to learn.”

“How fickle my heart and how woozy my eyes
I struggle to find any truth in your lies
And now my heart stumbles on things I don’t know
My weakness I feel I must finally show.”

(Lyrics by Mumford and sons.)

My best friend.

Åtta år sen jag höll din hand. 

Kramade dig en sista gång. 

Och imorgon är det åtta år sen du tog ditt sista andetag.

Åtta år sen ditt hjärta slog sitt sista slag.



Tolfte september.. Ett datum som alltid kommer vara med mig, påminna mig om det jag förlorat.
Du var en enastående, vacker kvinna. Som sände ut sådan glädje, värme och kärlek.
Så oerhört godhjärtad.

Du var min bästa vän. Min allra bästa vän. Jag
såg upp till dig och tyckte att du var fantastisk.
Den stora stoltheten jag bar, att du.. var min mamma. Den stoltheten jag fortfarande bär.
Du lämnade mig med sorg, smärta, tomhet och saknad.



Men det viktigaste som du lämnade kvar:
Alla minnen, all den kärlek du gav till pappa, Tobias, Clas och mig.




" Glöm aldrig bort nu hur mycket älskad du är av mig och alla de andra. Jag kommer aldrig att sluta minnas vi har för mycket gemensamt att minnas eller hur? Det känns bra tycker jag!!! Jag älskar dig!
Mamma. "



Med klump i halsen for tankarna och jag önskar bara att du vore här.. Så mycket som jag saknar dig.
Jag är endå glad att jag fick uppleva massa saker med dig. Glad att du var, och alltid kommer att vara, min mamma. Älskade lilla mamma...



Jag älskar dig, nu, och föralltid.


Sara Thunell 2012'

Marken våt från himlens gråt

Sitter på en sten 
Tung luft 
Alldeles stilla 
Tyst 
Mörka moln närmar sig 

Tårar rinner ner för min kind 
Stark vindpust 
Smeker min kind 
Torkar bort tårarna 

Små vattendroppar landar mjukt på händerna 
Tittar upp 
Tar ett djupt andetag 
Vackra droppar faller mer och mer 

Doften av regn fyller mina lungor 
Marken blir våt 
Från himlens gråt 

Sitter på en sten 
Ensam 

Sara Thunell Augusti 2012'

Uppdatering!

Tjäääna! Som ni ser har jag, efter mycket om och men ÄNTLIGEN tagit studenten! Efter all stress, allt kämpande, så stod ja där med toppenbetyg! Den dagen trodde jag skulle vara jobbig då ja hade velat ha min lilla mamma vid min sida, men den va helt underbar endå. På min studentskylt hade pappa klistrat dit en bild på mamma som står med armarna ut ur luften (som jag gör på bilden) och hon har sitt stora leende. Det gjorde min dag och jag va så glad hela dagen!

Samtidigt som jag hade en kanon dag så hade man trots allt en klump i halsen och tårar rann, när man skulle krama om sina lärare. Vilken tur man har haft då man va omringad av kanon lärare som hjälpte en grymt mycket, fick mycket inspiration och dom gjorde så man hittade sig själv. Extra stort tack till Ulrike och Johan. Jag har aldrig haft sådana lärare som ni, och jag är tacksam för alla utmaningar, intressanta uppgifter som lyfte fram mig och för första gången fick ja bra betyg och var bra på något! Tack tack tack!! Höll tal för Ulrike och Johan, vilket var kul då det blev en sista sekunden och hade ingen aning vad jag skulle säga.

Ett stort tack till min svenska lärare Johan, som upptäckte att jag kunde skriva. Han plockade fram så mycket inom mig, gav mig tips och råd. Han tog fram en passion som jag inte visste fanns. En passion till skrivandet. Han har fått mig att tro på mig själv, och en dag ska jag lyckas. Jag ska skriva en bok till att börja med, men hoppas på fler. TACK JOHAN!! Nu är man arbetslös och söker jobb som en galning. Jag vet att det va länge sen ja la upp en dikt och tänker slänga upp en snart så ha tålamod! Njut nu av den regniga, svenska sommaren med mycket skratt. För det ska jag! Over and out - Sara Thunell 2012

Morsdag

Till alla er som har en mamma - ni anar inte hur mycket avundsjuk jag blir att ni har en mamma, levande. Ta hand om henne och ge henne all kärlek, den kärlek hon förtjänar.. Finns där för henne och va rädd om henne. Grattis lilla mamma på morsdag. Åkte till dig och la blommor och en ny sten hos dig som det står 'älskade mamma'. Jag har accepterat att du är död, du kommer inte tillbaka. Varför är sanning så hård? Det är dags att vakna upp på allvar, jag kommer aldrig vakna upp ur denna hemska mardröm.

Detta är det verkliga livet. Jag kommer aldrig mer få krama dig, höra din röst. Så mycket som jag vill säga till dig. Jag ropar på dig, viskar ditt namn.. Men, jag får inget svar. Det är bara tyst. Du finns inte längre, bara ett minne. Jag måste släppa taget. Men, saknaden kommer va med mig resten av mitt liv. Den obeskrivliga saknaden. Jag måste bara lära mig att hantera den. Och jag ska lyckas en dag, för din skull. Jag ska kämpa och jag kommer att lyckas. Jag älskar dig min lilla, fina mamma. Nu, och föralltid. <3

Dreams

Jag öppnar ögonen. En rysning kryper sakta genom kroppen. Det är svalt, nästan kyligt i rummet, endå så svettas man. Jag suckar till och går ner till köket, tar ett glas med kallt vatten och dricker snabbt. Plötsligt stiger det i kroppen, en konstig känsla och jag börjar känna mig illamående. Jag tappar glaset då det går sönder i små bitar, jag börjar gå men märker inte att mina fötter trampar på glasbitarna, skärs in under skinnet och det börjar blöda.

Plötsligt står jag ute. Det är sen sommar och tidigt på morgonen. Det är dimmigt och kyligt och en enstaka fågel som sjunger då och då.
Jag går ut på en äng och mina händer börjar skaka. Jag andas hastigt och kollar runt. Varför hade man en känsla att någonting skulle hända? Va det därför jag vaknade? Varför hade jag känslan att gå till ängen? Jag stod där och vänta.. Väntade på vad? När jag precis började tvivla på mig själv och kände sig så korkad så fick man en till rysning. En svag, kylig vindpust svepte förbi mig och jag får svårt att andas.

Jag tittar bort mot skogen, och ser något som kommer gåendes ut från dimman. Hjärtat slår mer och mer men när jag börjar se vad det är, stannar hjärtat till för nån sekund. Tårar börja sakta rinna ner för kinderna och jag fryser till där jag står, kan inte röra kroppen. Det är så kallt och gräset är så blött att mina fötter har domnat bort och känner inte mina tår längre.

Hon kommer gåendes mot mig, hon är så vacker. Plötsligt börjar dimman sakta försvinna, och ett svag ljus lyser runt henne. Mina ben börjar kännas svaga och jag kämpar för att försöka stå kvar, men kraften och orken finns inte längre kvar och jag faller mot marken. Där jag ligger i gräset och känner att ja sakta börjar ge upp så känner jag en värme stiga. Jag tittar upp och märker att jag ligger i hennes famn, hon håller om mig.

Det börjar brännas i ögonen, tårar rinner som en flod ner för mina kinder. En tår sakta rullar ner på min läpp och ja känner smaken av något blött och salt. Så mycket jag ville säga henne, men rösten fanns inte. Jag öppnade munnen men inget kom fram. Hon tog sakta fram sin hand, la den försiktigt på min kind och torkade mina tårar. En panik började sakta stiga i min kropp och hon viskar till mig:

- Det ordnar sig gumman. Min fina, fina dotter.

Jag ser mig omkring, hon är borta. Jag försöker resa mig upp men lyckades inte. Jag börjar krypa och tillslut sätter mig upp. Jag ser mig omkring, hon är inte där. Jag tar ett djupt andetag och känner paniken komma tillbaka och lyckas skrika:

- Lämna mig inte!!! Snälla..

Jag börjar gråta så mycket så hela kroppen börjar skaka. Smärtan pulserar genom hela kroppen och får svårt att andas.
Jag vaknar upp i min säng alldeles svettig. Kudden va blöt av tårar, jag måste gråtit i sömnen igen. Allt var bara en dröm. En hemsk dröm. Jag tar några djupa andetag och gnuggar mig i ansiktet för att vakna till. Jag reser mig upp ur sängen men sätter mig snabbt igen. jag tar upp foten och ser massa sår. Jag börjar undersöka såren och lyckas få ut en glasbit ur ett av såren. Jag flämtar till och hjärtat slår snabbt. Jag tittar mot fönstret och ser, ser det jag behövde se, en stor stjärna tindra.

Text: Sara Thunell, bild: google.

Magisk Jul

Flickan vaknar
Tittar ut
Stora snöflingor
Sakta landar på marken
Springer ner för trappan
Leende på läpparna

Doften av gran
Doften av glögg
Julskinka
Julmusik
Fyller hela rummet

Kollar runt
Ser sin familj
Säger Go' Jul

Klockan tre
Alla sitter i vardagsrummet
Tillsammans
Skrattar till Kalle Anka

Varm känsla
Växer mer och mer

God jul allihopa! Hoppas ni får en kanon jul!

Sara Thunell 2011

Random stuff

Hej mina fina läsare!!

jag vet, jag vet! Det va väldigt länge sen jag skrev något.. Hur kan man ha glömt bort skriva något när den här hösten har varit så otrolig?
Ja, jag har skrivit lite små kladd om höstens färger osv, men det har inte blivit något helt, och något bra av det så jag ska försöka fixa så den blir bra. Men jag ber om ursäkt!
Jag har haft fullt upp nu med skolan, praktik, jobb, återupptagit spinningen, umgåts mer med vänner. Så jag har inte haft någon riktig tid för mitt skrivande och det tycker jag är trist, samtidigt som jag mår så bra nu endå.
Men jag ska prioritera lite och göra lite plats för skrivandet så kommer det säkerligen vara någon ny dikt när ni kikar nästa gång!

Jag känner mig glad, pigg, och allmänt ok. Det känns skumt att må bra, men jag njuter!

Jag kan föresten lägga upp en dikt som jag skrev till en tjej som jobbar på min praktik. Hennes första kissemiss hade somnat in och hon ville ha en fin dikt om honom, så hon bad om min hjälp och hon blev otroligt glad för den. Så här har ni den:

Till minne av Alladin

17 år
Flickan får en katt
Hennes första katt
Bara hennes
Ingen annans

Ett band skapas
Stort
Starkt
Kärleken mellan dom
Ingen som förstår

Åren går
Det är höst
Löven dansar i vinden
Alla färger
Så vackert

Katten tar farväl
En blick
Hon ler
Säger
- Vi ses snart, min vän


Ha det så bra nu så ska jag skriva en ny dikt snart!

Over and out!

Sara Thunell 2011

12 September

Jag var sju år
Jag var rädd
Rädd att förlora dig
Rädd att aldrig mer få se dig
Aldrig mer få se dig le

Du stannade kvar
Blev frisk
Rädslan
Borta

Sju år sen
Jag var tolv år
Hösten knackade på dörren
Alla färger
Så vackert

Tjugo över fyra
Tog du sista andetaget
Min mamma
Mitt allt
Borta

- Jag älskar dig, nu och föralltid.

Den 12e September tjugo över fyra år 2004 lämnade du mig. Jag saknar dig min underbara mamma <3

Sara Thunell 2011

Frihet

Andas djupt
Hostar
Giftiga avgaser
Ser mig omkring
Byggnader
Trafik
Stress

Suckar
Snubblar på skräp
Landar på asfalt
Somnar

Andas djupt
Doften av mossa
Träd
Frisk luft
Fyller mina lungor

Ser mig omkring
Trädens toppar svajar
Naturens lugn
Sakta fyller min kropp

Allena
Ingen där
Det enda som man hör
Vindens sus
Det enda som finns
Frihet

Vaknar
Eller drömmer jag?


Sara Thunell 2011

Eddie Vedder

Händer så mycket jobbiga personliga saker i mitt liv just nu så skriver inte så mycket dikter nu då lusten bara har försvunnit för tillfället, så jag skriver lite i boken istället, men snart dyker en dikt upp!

Tycker ni borde lyssna på Eddie Vedder's låtar (sångaren från pearl jam). Mycket bra artist som har den starka känslan, rösten och vet hur musik ska göras.

Låten finns här och heter The end. Enjoy! http://www.youtube.com/watch?v=PqAP5ZA2Lkg

THE END:

What were all those dreams we shared
Those many years ago?
What were all those plans we made
Now left beside the road?
Behind us in the road

More than friends I always pledged
Cause friends they come and go
People change as does everything
I wanted to grow old
Just want to grow old

Slide on next to me
I’m just a human being
I will take the blame
But just the same
This is not me
You see
Believe
I’m better than this

Don’t leave me so cold
Or buried beneath the stones
I just want to hold on
And know I’m worth your love
Enough
I don’t think
There’s such a thing

It’s my fault, Now I been caught
A sickness in my bones
How it pains to leave you here
With the kids on your own
Just don’t let me go

Help me see myself
Cause I can no longer tell
Looking out from the inside of
The bottom of a well
It's a hell
I yell
But no one hears

Before I disappear
Whisper in my ear
Give me something to echo
In my unknown futures ear

My dear
The End
Comes near
I’m here
But not much longer

Sara Thunell 2011

Dom tre musketörerna

Ni finns alltid där när jag behöver er.
Ramlar jag så hjälper ni mig upp.
Ni kan få mig att ibland bli arg, men det är ni som även får mig att skratta.
Har jag problem med någonting, eller om det händer mig något, är ni där och skyddar mig.
Ni är mina hjältar.
Ni är mina tre musketörer.

Pappa Göran
Bror Clas
Bror Tobias.


Sara Thunell 2011

Amy winehouse död 23 juli 2011

Den brittiska soul-jazz och R&B sångaren samt låtskrivare dog i sin lägenhet i London 23 juli 2011, bara 27 år. Synd då hon hade en speciell röst och gjorde bra musik.. Men så mycket droger som hon tog så blev man inte förvånad att hon gick bort. Men tråkigt att en sådan begåvad sångerska lämnar jorden.

Amy winehouse - Love is a losing game

For you I was a flame
Love is a losing game
Five story fire as you came
Love is a losing game

Why do I wish I never played
Oh what a mess we made
And now the final frame
Love is a losing game

Played out by the band
Love is a losing hand
More than I could stand
Love is a losing hand

Self professed... profound
Till the chips were down
...know you're a gambling man
Love is a losing hand

Though I'm rather blind
Love is a fate resigned
Memories mar my mind
Love is a fate resigned

Over futile odds
And laughed at by the gods
And now the final frame
Love is a losing game

?

Jag är rädd.
Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag är osäker.
Jag känner mig starkare än någonsin tidigare.

Känner att jag måste stå emot.
Stå emot allt oväder.
Blåst.
Regn.
Kyla.
Kämpa.
Slåss mot allt.
Vänta på bättre väder.



Sara Thunell 2011

My guardian angels

Sitter på rummet
Ensam
Ledsen
Allt känns tomt
Suckar
Vill bara må bra
Finna lycka

Tittar runt om
Alla tycks ha någon
Har funnit sin lycka
Så avundsjuk

Gråter
Hör av sig till sina bröder
Berättar
Båda lyssnar
Tröstar
Muntrar upp

Finns alltid där
Ensamheten
Borta

Syskonkärleken
Obeskrivlig

Sara Thunell 2011

Jag var där! Debattartikel 2011

Hösten 2009. Globen i Stockholm var fullt med människor som var där av samma orsak som jag. Alla gick och var så förväntansfulla och väntade med spänning.
Jag stod där med ett leende på läpparna. I fem år har jag väntat på denna underbara dag, väntat på att få se mina största idoler.
Jag stod längst fram och scenen var otroligt nära. Det var trångt och man hade svårt att andas. Plötsligt började det hända något på scenen, svarta skuggor rörde sig och mitt hjärta började slå allt fortare.
Alla lampor började lysa och där stod dom. Green Day var mitt framför mig och Billie Joe skriker:
- Hello Stockholm! Are you ready to rock?!
och låten 21st century breakdown började spelas.
Lyckan spreds i hela kroppen på mig och jag var alldeles tårögd. Hela konserten bestod av lycka, tårar, svett, trängsel och hes röst. Sista låten Good riddance (time of your life) spelades. Det var den lyckligaste dagen någonsin för mig att få se dom i verkligheten och få höra deras låtar.
I kristianstadsbladet 19.8.2010 så har Lisa Appelqvist skrivit om ett inspelat framträdande av bandet Mando Diao som kommer att spelas på internet. Dom står inne i en studio och spelar några låtar.
"Gustaf Norén flackar någon gång med blicken, letar efter en kamera som substitut för ögonkontakt, försöker halvhjärtat konversera ut i tomma intet utan att få den där annars så självklara, hörbara publik responsen."
Bandet vet inte vart dom ska titta och dom vet inte heller vad publiken tycker eftersom det bara är tomt framför dom. Bandet får inget jubel, ingen applåderar utan det är bara dom som hörs, inget mer.
Jag tycker att allt försvinner med sändningen. Bandet får förmodligen mer en känsla att dom repar än att det är en form av konsert. Vem vet om dom kanske fuskar, om dom verkligen spelar? Dom kanske står exempel och låtsas spela gitarr och kanske lagt till effekter.
Människor som har sina idoler vill absolut se sina idoler i verkligheten och höra sina favoritlåtar spelas. Ingen vill sitta bakom en dator och se sina idoler spela. Visserligen kan det vara en skön bonus att kunna kika på sina idoler men det man absolut vill uppnå, är att få se dom live, få träffa andra som också gillar bandet och stå där och trängas.
Det som skiljer från ett inspelat framträdande och en riktig konsert är att inspelat framträdande känns inte äkta. Man får ingen riktig känsla när man sitter där bakom datorn. Sändningen kan absolut inte ersätta en riktig konsert då det ger så, så mycket mer. Man får en helt annan känsla och man upplever så mycket på en konsert. Man upplever spänning, lycka, bra musik och mycket, mycket mer. Man kan lyckas få ögonkontakt , en vinkning m.m och konserter kan aldrig vara lika då bandet kanske gör en extra grej på scenen och slänger in lite mer gitarrsolon etc.
Bandet som spelar behöver också sin publik. Dom behöver få jubel och applåder för att veta att det dom gör på scenen är bra och att publiken gillar det. Spelar dom i en studio är det ingen publik där som stöttar dom och då kanske dom till och med spelar sämre.

Jag föredrar definitivt att gå på konsert. Där är allt äkta, där får man se med egna ögon sina idoler. Mina kompisar spelar i bandet Safemode och jag älskar att se dom på deras konserter. Dom ger alltid 100% och känslan man får på konsert är obeskrivlig.
Att strunta i allt omkring en och släppa loss, jubla, sjunga falskt utan ens bry sig och bara lyssna på musiken, DET är livet för mig. Det är då jag är som allra lyckligast.
Sändning via internet på bandet kan ALDRIG ens komma i närheten av en riktig, live konsert!

Text: Sara Thunell 2011
Bild: Green Day globen 2009 (google)