Hösten 2009. Globen i Stockholm var fullt med människor som var där av samma orsak som jag. Alla gick och var så förväntansfulla och väntade med spänning.
Jag stod där med ett leende på läpparna. I fem år har jag väntat på denna underbara dag, väntat på att få se mina största idoler.
Jag stod längst fram och scenen var otroligt nära. Det var trångt och man hade svårt att andas. Plötsligt började det hända något på scenen, svarta skuggor rörde sig och mitt hjärta började slå allt fortare.
Alla lampor började lysa och där stod dom. Green Day var mitt framför mig och Billie Joe skriker:
- Hello Stockholm! Are you ready to rock?!
och låten 21st century breakdown började spelas.
Lyckan spreds i hela kroppen på mig och jag var alldeles tårögd. Hela konserten bestod av lycka, tårar, svett, trängsel och hes röst. Sista låten Good riddance (time of your life) spelades. Det var den lyckligaste dagen någonsin för mig att få se dom i verkligheten och få höra deras låtar.
I kristianstadsbladet 19.8.2010 så har Lisa Appelqvist skrivit om ett inspelat framträdande av bandet Mando Diao som kommer att spelas på internet. Dom står inne i en studio och spelar några låtar.
"Gustaf Norén flackar någon gång med blicken, letar efter en kamera som substitut för ögonkontakt, försöker halvhjärtat konversera ut i tomma intet utan att få den där annars så självklara, hörbara publik responsen."
Bandet vet inte vart dom ska titta och dom vet inte heller vad publiken tycker eftersom det bara är tomt framför dom. Bandet får inget jubel, ingen applåderar utan det är bara dom som hörs, inget mer.
Jag tycker att allt försvinner med sändningen. Bandet får förmodligen mer en känsla att dom repar än att det är en form av konsert. Vem vet om dom kanske fuskar, om dom verkligen spelar? Dom kanske står exempel och låtsas spela gitarr och kanske lagt till effekter.
Människor som har sina idoler vill absolut se sina idoler i verkligheten och höra sina favoritlåtar spelas. Ingen vill sitta bakom en dator och se sina idoler spela. Visserligen kan det vara en skön bonus att kunna kika på sina idoler men det man absolut vill uppnå, är att få se dom live, få träffa andra som också gillar bandet och stå där och trängas.
Det som skiljer från ett inspelat framträdande och en riktig konsert är att inspelat framträdande känns inte äkta. Man får ingen riktig känsla när man sitter där bakom datorn. Sändningen kan absolut inte ersätta en riktig konsert då det ger så, så mycket mer. Man får en helt annan känsla och man upplever så mycket på en konsert. Man upplever spänning, lycka, bra musik och mycket, mycket mer. Man kan lyckas få ögonkontakt , en vinkning m.m och konserter kan aldrig vara lika då bandet kanske gör en extra grej på scenen och slänger in lite mer gitarrsolon etc.
Bandet som spelar behöver också sin publik. Dom behöver få jubel och applåder för att veta att det dom gör på scenen är bra och att publiken gillar det. Spelar dom i en studio är det ingen publik där som stöttar dom och då kanske dom till och med spelar sämre.
Jag föredrar definitivt att gå på konsert. Där är allt äkta, där får man se med egna ögon sina idoler. Mina kompisar spelar i bandet Safemode och jag älskar att se dom på deras konserter. Dom ger alltid 100% och känslan man får på konsert är obeskrivlig.
Att strunta i allt omkring en och släppa loss, jubla, sjunga falskt utan ens bry sig och bara lyssna på musiken, DET är livet för mig. Det är då jag är som allra lyckligast.
Sändning via internet på bandet kan ALDRIG ens komma i närheten av en riktig, live konsert!
Text: Sara Thunell 2011
Bild: Green Day globen 2009 (google)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar