måndag 13 januari 2014

Kärlekens svek

Det första hon såg, var det där otroligt fina leendet. Det leendet som fick henne att smälta. Det som fick hennes värld att ändras. Inom en snar framtid skulle allt ändras. Hon skulle få känna kärlek, lycka, svek och hat.
Han förtrollade henne med sin charm och utseende.
Han var lugn, snäll, omtänksam och fick henne att känna sig trygg. Han var hos henne en helg, och när han sedan skulle åka, kunde hon inte släppa honom. Varje gång han skulle åka bad hon honom att stanna kvar, så på mindre än en månad flyttade han in hos henne. Hon kunde inte vara utan honom. Varje gång han sa att han älskade henne, så blev hon tårögd och alldeles varm inombords.
En kväll tittade dom på filmen Underbara älskade. I slutet av filmen spelades låten Ensamhetens hav av Göran Fristorp. Båda började gråta för den var så vacker. Där satt dom i soffan och höll om varandra.
- Jag älskar dig så himla mycket. Sa han snyftande till henne.
Kärleken till honom växte mer och mer. Så som hon älskade honom, har hon inte tidigare upplevt. Hon var så kär så det kunde göra ont när hon bara tänkte på honom. Äntligen, hade hon en pojkvän som älskade henne för den hon var. Äntligen, kände hon sig lyckligare än någonsin tidigare. Allt mörkt blev ljust.
Men saker och ting ändrades. Båda var arbetslösa och det var bara hon som hade bidrag. Pengar till mat och hyra stod hon för. Men så kär hon var i honom struntade hon i det. Även om hon behövde köpa underkläder eller dylikt så köpte hon saker till honom istället. Allt för honom.
Hon hade sin mammas smycken som hon aldrig använder. Hennes tanke var att göra sig av med dom och fixa ett eget smycke till sig själv. Det som hände istället var att pengarna till smyckena gick till honom. Hon bjöd ut han på restaurang, köpte mat och saker till honom. Kärleken till honom var så stor att det kändes så rätt. Nånting som hon sedan skulle ångra resten av sitt liv.
En kväll skulle dom ha myskväll och titta på film. Han skulle iväg och träffa en tjejkompis först så hon satt hemma och väntade. Hon tände massa ljus och förberedde vilken film som dom skulle se. Hon väntade så länge att hon tillslut somnade på soffan. När han kom hem fick hon en skum känsla inom sig. Hon gick på toa och då plingade mobilen till. Hon fick ett meddelande, men kunde inte se vem det var ifrån. Det stod att han hade varit otrogen, med tjejen han träffade. Det var där allt började.
Från att hon kände sig älskad och lyckligt lottad, till osäkerhet och rädsla. Det skulle nu bli en lång resa för henne. Från att vara den perfekta killen, som sedan förvandlades till en person som bara gav henne falska förhoppningar kring allt. Började dom gräla och hon började gråta, fick hon hela tiden höra att hon skulle sluta gråta och sluta vara en drama Queen. Hon kände sig mer ensam och olycklig.
Han förstod aldrig riktigt hur hon tänkte. Trots allting, så älskade hon honom endå. Rädslan att förlora honom växte allt mer. Hon var beredd att göra allt i sin makt för att få allt att funka. Och det märkte han.
Han gjorde slut med henne, för att han inte stod ut med att han varit otrogen. Han skulle ta reda på vad han ville. Hon kunde inte sova och inte äta. Grät hela tiden. Ett liv utan honom skulle vara katastrof. Tillslut orkade hon inte vänta.
- Jag kan inte sitta och vänta på om du vill ha mig som flickvän eller inte. Jag vill ha en kille som inte ens ska behöva tänka efter, att det är mig han vill ha.

Dom gjorde slut fyra gånger. Han två gånger och hon två gånger. Hon gick upp i vikt, log och kunde skratta då och då, men rasade allt mer varje dag som gick. Den eviga kampen att inte kunna säga nej, och offrade allt för honom. Varje dag. Det enda hon ville få tillbaka, var att ha en kille som visade att han älskade henne. Skriva något gulligt meddelande, ha koll på hennes facebook med att komentera något gulligt eller gilla hennes foton. Småsaker som betydde allt. Var dom ut på krogen med vänner, ville hon att han skulle se henne. Men dom flesta gångerna kändes det mer som att hon gjorde det och han struntade i henne. Ibland fick hon en hemsk känsla genom kroppen att han skämdes över henne. Hon kände sig ful, osexig, äcklig och i vägen. Ett hinder för honom. Mer som en person som gav han trygghet och massor med kärlek, saker, någonstans att bo. Än att verkligen vilja ha henne som flickvän. Hon började tvivla på sig själv och mådde sämre än någonsin tidigare. Hon kände sig otillräcklig, inte bra på någonting, inte snygg, eller unik. Ingenting. Lusten försvann totalt.
Hon visste att det inte kan fortsätta, samtidigt som hon inte ville förlora honom. Antingen förlorar hon den personen hon älskar mest, eller förlorar sig själv.

”Pappa, det är lite saker jag behöver prata om.. Behöver verkligen hjälp. Kan vi ses?”
När hon skickade iväg meddelandet började en panik växa inom henne. Nu finns det ingen återvändo.
”Jag är hemma, men vi kan ses i parken om du vill.”
 
När dom satte sig på parkbänken frågade han vad det handlade om. Hon tittade upp på träden och tog ett djupt andetag. Benen började skaka och tårarna började rinna hejdlöst. Hon försökte att inte gråta så mycket och berätta allt. Från hur allt började, till hur det är nu.

- Vad är det du vill att jag ska göra i det här fallet?
Han tittar på henne, där hon sitter och gråter.

- Jag vet vad jag måste göra, men att berätta för dig så blir allt verkligt. Att titta på dig så vet jag vad som är rätt att göra. Att det blir en bekräftelse.

Hon satt där en stund och fortsatte prata. När hon skulle gå hem fick hon en stor kram. Tårarna kom fram ännu en gång.
Han flyttade därifrån men han lyckades övertala henne ytterligare en gång att försöka.

jag har ljugit om saker. Men jag kan inte ljuga om vad jag känner för dig.
Snälla. Lämna mig inte. Jag gör vad som helst. Vad som helst..
Säg inte såhär... Jag vill inte ha nån annan än dig... Släpp inte taget ännu... Jag ber dig....
Det är dig jag vill ha, som partner. Som flickvän. Jag gör vad som helst för dig... Snälla...
Ett liv utan dig, skulle vara ett helvete...”


Med bara några ord, tog hon tillbaka honom. Hon ville verkligen tro på honom. Tro på att han skulle bevisa en gång för alla, bevisa för henne framförallt, att orden var äkta. Och i början gjorde han det.
Sedan kom det fram, ytterligare en gång till att han hade gått bakom ryggen på henne. Han hade sex chattat och ljugit. Det blev bråk och hon var tillbaka på ruta ett. Hon mådde nu sämre än någonsin tidigare. Han började skriva med en tjej, och ville sedan fundera på allt. Hon förstod direkt att det var någon annan och orkade inte längre. Den fjärde och sista gången tog det slut. För gott. Och nu påbörjade hon en ny resa, att hitta tillbaka. Hitta glädje och trygghet i sig själv. Långsamt försöka gå vidare och finna lyckan i hennes liv.

Sara Thunell 2014.

fredag 10 januari 2014

Nu och för alltid



Med tunga steg går han mot stenen. En sten, som påminner honom vad han en gång hade. Ett namn, som påminner honom hur lycklig han var.
Oavsett vad som hände, fanns hon där. När det var jobbiga situationer, stod hon där vid hans sida. Glädjen hon spred med sig. Fick honom att skratta. Må bra. Mamman till hans barn.
Framtiden som dom planerade, att åldras tillsammans.
Nu, finns hon bara i hans tankar.
Han tänker tillbaka på alla minnen, all kärlek han fick uppleva.
All glädje och skratt.
Fortfarande, har han inte skrattat så äkta, så varmt, som han gjorde med henne.
Namnet på stenen är hans livs kärlek.
Hans själsfrände.
Hans bästa vän.

Kärleken till henne, är obeskrivlig.
Han kommer alltid älska henne.

Nu och föralltid.





Text och bild: Sara Thunell 2013