Med tunga steg går han mot stenen. En sten, som påminner honom vad han en gång hade. Ett namn, som påminner honom hur lycklig han var.
Oavsett vad som hände, fanns hon där. När det var jobbiga situationer, stod hon där vid hans sida. Glädjen hon spred med sig. Fick honom att skratta. Må bra. Mamman till hans barn.
Framtiden som dom planerade, att åldras tillsammans.
Nu, finns hon bara i hans tankar.
Han tänker tillbaka på alla minnen, all kärlek han fick uppleva.
All glädje och skratt.
Fortfarande, har han inte skrattat så äkta, så varmt, som han gjorde med henne.
Namnet på stenen är hans livs kärlek.
Hans själsfrände.
Hans bästa vän.
Kärleken till henne, är obeskrivlig.
Han kommer alltid älska henne.
Nu och föralltid.
Text och bild: Sara Thunell 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar